The Hard Knocking Life In The Hood!

Minns min barndom som en relativ lycklig tid förutom vissa särskilda incidenter.

Jag och min brorsa brukade roa oss med att gräva i sanden, leka Tv-spel (vi fick inget för morsan faktum var att jag inte ens fick titta på TV 3). Kommer ihåg en gång när jag hade köpt pepparkakor för att morsan skulle låta mig se på Skurt och Barntrean). Denna plan misslyckades fett och jag blev skickad till mitt rum utan varken Skurt eller pepparkakor. :(

En annan otrevlig sak som inträffade när jag var liten var att ett jävla psykfall siktade på oss från en balkong när vi lekte i sanden. En Pikéstyrka kom komplett med K-pistar och hagelgevär. Vi ombads att springa in igen. Hur det gick vet jag faktiskt inte. (Klart är i alla fall att det bodde många psykfall där). Två mord genomfördes där medan vi bodde där och då är inte gården särskilt stor.

Jag gick på lek/förskola i Galliles Gata i Bergsjön som låg ca 3 min gång avstånd från våran dåvarande lägenhet. Minns att jag och min bror var de enda som kunde hela alfabetet vid tre års ålder. Eller minns och minns min mamma har sagt det till mig. Kan ju ha varit skryt vad vet ja :). Kommer ihåg att min bror ramlade ner och slog sig i huvudet. Hur man skulle råda bot på värken visste en turkpappan som frenetiskt började hälla salt i huvudet på honom. Kan faktiskt inte svara på om det hade någon effekt.

Vid sex års ålder så började jag på dagis (som låg vid Allhelgonakyrkan i Kortedala). Detta var nog den allra lyckligaste tiden i mitt liv. Trivdes mycket bra och hade många kompisar. (Nu har dock detta dagis bränts ner av några skit pyromaner:(

När jag var sju år så separerade mina föräldrar jag tror att jag tog det ganska bra. Hade nyss börjat skolan och fokuserade på det istället. Bodde kvar med min mamma och bror. Vi skulle dock tvingas att flytta då horungar från Bergsjön började trakassera oss genom att kasta in stora stenar genom vårat fönster. Inte speciellt kul när man som sjuåring satt och läste Kalle Anka i köket och en stor sten kom infarandes och krossade fönsterrutan. Kontaktade polisen dock utan resultat.

Vi fick senare kontakt med dessa ungdomar genom min mamma som vid denna tid var kristen och trodde att alla människor hade något gott i sig. Vi fick reda på att de flesta hade blivit misshandlade av sina föräldrar. Våld föder våld liksom som det gamla klassiska ordspråket säger. Just när man trodde att allt var fri och fröjd bjöd min mamma in dessa killar på saft och bullar. Två av killarna gick då in i vårt vardagsrum och tömde det på alla våra skivor (detta var 1997 och en skiva var inte direkt något man bara köpte eller kunna ladda ner). Blev djupt besviken när de visade sig att de hade snott alla mina skivor som jag hade sparat mina veckopengar till. Kommer ihåg att jag t.o.m. avstod från att köpa lördagsgodis i några veckor bara för att ha råd att köpa en speciell CD-skiva.

Senare fick vi alla CD-skivor tillbakaskickade helt sönder repade. Med ett meddelande om att det var ledsna. Tror inte på detta snarare att det var så att deras psykiskt sjuka föräldrar hotade att banka in deras små huvuden med en järnklubba om det inte genast skickade tillbaka dem.

Stenkastningen fortsatte och vi tvingades slutligen till att flytta.

/Oskar.